Taggade var vi inför wallander premiären. Jag slängde till och med ut mig kommentaren; okej, är det någon mer än jag som är nervös?!, på toaletterna innan vi skulle bege oss till salongen. Eftersom Wallander är en av mina favoriter hade jag rätt stora förväntningar. Jag var rädd att jag skulle hugga tag i killen bredvid mig om jag skulle bli rädd, vilket inte hände som tur var. Jag och Ida satt väldigt spända med jackorna för munnen så inte det skulle komma ut ett högljutt skrik. Jag röck endast till en gång i filmen dock. Den var helt okej, men den var inte bäst. Aldrig sett Wallander på bio så nog var den värd pengarna nog.

Jag och Ida kilade hem till henne och la oss och snackade om allt möjligt. Hon låg och pratade om en krönika hon har skrivit till svenskan, om fetma. Jag låg bara och lyssnade och ärligt talat tyckte jag att det var intressant. Kul att höra vad andra människor tycker och tänker om saker och ting. Ida är ju också väldigt kreativ vad gäller sådana där inlämningar, vilket gjorde det hela ännu mer intressantare.

Vi somnade iallafall tillslut och imorse åkte hon på starsträning och jag begav mig till pontushallen för att lira match. Om jag ska vara ärlig kände jag mig otroligt seg. Kanske för att jag och Ida låg och pratade om fetma inatt? haha. Nåväl, matchen gick iallafall stört otroligt dåligt. Vi tog som tur var ikapp när vi växlade över till zon i fjärde och vann tillslut med 4 pinnar..
Frågan är om det är bra att vinna fast man spelar dåligt, eller är det då det inte ringer någon väckarklocka? Vi möter dom på tisdag hemma iallafall, och då ska vi bjuda på en bättre match. Helt klart.

Nu smsade kicki och bad mig komma till hallen lite tidigare. vi ska döma du15 tjejerna. Ikväll blir det film och sånt mys. Match imorgon mot gladan hemma!

puss